Tänk att tiden går undan så här. Det har gått tio år sedan jag
förlorade min pappa. Trots det känns det som igår vissa dagar, och
andra som en evighet för att man vuxit så mycket och hunnit med att
uppleva livet. Det går inte en dag utan att jag inte tänker på min
älskade pappa. Jag saknar dig<3
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar